Katarina Jönsson Norling

Katarina Joensson Norling
Visual Artist living and working in Skutskär, born 1959 Södertälje, Sweden.


My art touches and depicts the meeting between the close, personal, familiar and the great universal cycle we are all part of. The perspective alternates between the individual and the collective. The expression between the aesthetic and the political. During three decades, I have created works in various techniques for public places, exhibitions and projects.

Since 2009 I have my studio in northern Uppland,  where the river meets the sea and the sky. I see the water on its way from the mountains and think about how it carries all life, how dependent we are but also how we together affect the flow. The water we see, the water we swim in is also a part of us and how we live our lives affects the water. We are small in the universe, parts of the same stellar matter and at the same time each individual so large in our own consciousness.

I often divide my works into sequences or build several works together in different techniques. This brings me closer to my experience of never being able to take in the whole picture of what I see. It is never possible to completely capture what occupies my thoughts. The thought is fleeting and the perspective changes quickly, both within me and in the person who sees the works. The division makes it easier to rest your eyes on one part at a time. The spaces become openings for building together your own inner image of reality or of the work of art. The whole and the parts give different perspectives.

The expression I am looking for embraces and draws the viewer into the work.

In swedish:

Mitt konstnärskap berör och skildrar mötet mellan det nära, personliga, familjära och det stora universella kretslopp vi alla är en del av.  Perspektivet växlar mellan det individuella och det kollektiva. Uttrycket mellan det estetiska och det politiska. Under tre decennier har jag skapat verk i olika tekniker till offentliga platser, utställningar och projekt.

Sen 2009 har jag ateljé i norra Uppland, en plats där älven möter havet och himlen. Jag ser vattnet på sin väg från bergen och tänker på hur det bär allt liv, hur beroende vi är men också hur vi tillsammans påverkar flödet. 

Det vatten vi ser, det vatten vi simmar i är också en del av oss och hur vi lever våra liv påverkar vattnet. Vi är så små i universum, delar av samma stjärnstoff och samtidigt varje individ så stor i sitt eget medvetande.

Ofta delar jag mina verk i sekvenser eller bygger ihop flera verk i olika tekniker. Så kommer jag närmare min upplevelse av att aldrig kunna ta in hela bilden av det jag ser. Det går aldrig att helt fånga det som upptar mina tankar. Tanken är flyktig och perspektivet växlar snabbt, både inom mig och hos den som ser verken. Uppdelningen underlättar för att vila blicken på en del i taget. Mellanrummen blir öppningar för att bygga ihop en egen inre bild av verkligheten eller av konstverket. Helheten och delarna ger olika perspektiv.

Uttrycket jag söker omfamnar och drar in betraktaren i verket.

 

 


Text by Kirse Junge-Stensborg in Swedish about Katarina Jönsson Norling

Mellan rummen

Katarina Jönsson Norlings konst skildrar mellanrummen mellan det individuella och det kollektiva, det estetiska och det politiska – och ställer frågan när det privata blir universellt och det universella privat.

Katarina Jönsson Norling arbetar seriellt med en stark visualitet och utforskar hur nya bilder och motbilder skapas ur bildflöden. Välkända vardagsobjekt från privatsfären, bilder från medieflödet, naturfragment och universums stora gåtor blandas och transformeras till skulpturala formationer och levande bilder.

I sina verk upprepar och förskjuter Katarina Jönsson Norling närmast ornamentalt olika lager av betydelser. En kvinnas hår blir till en handduk, som blir till en turban som blir till en urnebulosa. Västvärlden, Mellanöstern och världsalltet möts och bryts i en global blick – och västerländsk estetik blandas med islamisk ornamentik. Som den geometriska och stiliserade arabeskens varierade bladornament synes kunna fortsätta i det oändliga, låter också Katarina Jönsson Norling sina bilder och figurationer repeteras om och om igen med ganska små förskjutningar i förhållande till ett överordnat perspektiv.

Katarina Jönsson Norlings perspektiv är både privat och kollektivt. Psykologiskt och allmänt på samma gång. I sina verk undersöker Katarina Jönsson Norling den sociala skulpturens möjligheter och ställer frågor om den enskilda människans förhållande till gemenskapen. Gemenskapen är trygg, men också förförande. De som urskiljer sig likrik- tas i våra samhällsstrukturer.

I sin bok ”Das Ornament der Masse” (Massans ornament) från 1927 beskriver Siegfried Kracauer hur individen speg- las i den moderna urbanitetens glasfasader och sugs upp i massan, hur underhållningsindustrins Tiller Girls kan framstå som magiska monster och hur masskulturen växer fram. I Katarina Jönsson Norlings konst speglas det pri- vata ofta med återkommande objekt som Freuds soffa, orientaliska mattor, badhanddukar och badrockar i en global samtids medieström av dagstidningsnyheter och TV-sändningar.

Katarina Jönsson Norling utforskar tingens, människans, naturens och världens tillstånd. Allt eftersom universum utvidgar sig med accelererande hastighet och gör de tomma mellanrummen mellan galaxerna större, låter Katarina Jönsson Norling frågor om identitet, politik, religion och konst kila sig in i mellanrummen.

Kirse Junge-Stevnsborg, Intendent och chef för Gävle Konstcentrum 2006-2009